Psykisk ohälsa och BUP

God morgon bloggen!

Jag tänkte fortsätta lite där jag slutade mitt senaste inlägg om psykisk ohälsa…

När dottern började sin utbildning på gymnasiet började allt bra men efterhand under hösten så började hennes ökade frånvaro ta fart igen. Hon utvecklade socialfobi och måendet försämrades igen. Nu klarade hon inte av att åka bussen själv längre och vi fick köra henne till hennes mormor på morgonen när vi körde till jobbet eller till en kompis för att hon skulle komma iväg. Många dagar kom hon dock inte ur sängen ändå och så småningom utvecklade hon en depression. Vi kontaktade BUP angående detta och hon började innan jul gå hos en psykolog där för att få hjälp.

När vårterminen startade försämrades hennes mående drastiskt och hon utvecklade en riktigt djup depression med självskadebeteende och dagliga självmordstankar. Nu fick hon påbörja medicinering och vi hade täta kontakter med BUP. Under våren fick vi vid ett par tillfällen ”vård av barnintyg” på heltid att utnyttja när det var som sämst för att vara hemma och ha uppsikt över henne, detta då självmordsrisken bedömdes som kraftigt förhöjd. Vi hade besök hos psykologen varje vecka, telefonnummer att ringa dygnet runt vid behov, kontakt med sjuksköterska via telefon regelbundet, en utarbetad säkerhetsplan med mera.

Under denna period bytte jag även arbetsplats vilket blev en extra stress för mig men jag var hela tiden öppen med situationen till min chef och mina kollegor och fick ett oerhört bra stöd från dem. Detta är jag så otroligt tacksam över! Stort tack till min chef och mina kollegor som hjälpte mig igenom denna period på arbetet.

Med detta inlägg vill jag egentligen lyfta fram vilken betydelse hjälpen från BUP hade. Det skrivs så mycket negativt om psykiatrin och alla dess brister. Visst finns det mycket kvar att önska där generellt men jag tycker att jag vill lyfta fram mina POSITIVA ERFARENHETER av den. Utan stödet vi fick och fortfarande får från psykologen, sjuksköterskan och läkaren på BUP vet jag inte hur detta hade slutat! Nu mår dottern bättre igen, delvis beroende på att vi köpt en valp som hon så länge velat ha, medicinering och all hjälp hon får via BUP och skolan.

Vill också lyfta fram hennes fantastiska mentorer och även rektorn på hennes gymnasieskola! De har fått intyg på hennes diagnoser och hjälper henne så mycket de bara kan. Vi har haft möten med både mentorer och rektor och de gör allt för att hon ska klara sin skolgång. Vi planerar och reviderar planerna allt eftersom tiden går och beroende på hennes mående. Nu håller vi tummarna för att allt går bra när skolan börjar igen nästa vecka. Det måste vi tro på!

Vi kämpar vidare och tillsammans blir vi starka!

Kram Kajsa

En bra dag

Hej bloggen!

Idag fick jag gå upp tidigt då sambon började arbeta efter semestern och valpen ville busa! Gääsp…

Efter en fika, dusch och inpackning (skriver man så?! 😉 nej det heter såklart inslagning ) av tavlor som skulle till auktionsbyrå lämnades ansvaret för valpen över till ena sonen och jag och dottern körde till stan. Hon hade en bokad tid för tatuering, japp, vi godkänner detta trots att hon bara är 17 år. Jag stannade kvar ett par timmar och kollade in starten av denna fenomenala konstform. När jag blev entledigad 😉 körde jag och hälsade på min kära mor för lite bonustid så här en måndag. Åt lite sallad och drack kaffe och fick smaka på en underbart god saffranspannkaka som hon gjort, mums, till detta sylt av salmbär. Mamma har precis varit på Gotland hos en väninna och fått inspiration. Det tackar jag för!

Nu blev det inte direkt någon långfika utan snarare en snabbfika då dottern hörde av sig och ville att jag skulle komma tillbaka snart då det började göra ont efter flera timmars gaddande. Sagt och gjort, som den goda mamma man är 😮 så drack jag snabbt upp mitt kaffe och körde tillbaka till henne. Det gjorde ONT, det såg jag så jag tyckte att det var en god idé att ta vägen om Hemmakväll för lite tröst mot smärtan och för att höja blodsockernivån (dessutom var jag själv sugen på deras salta godis) när det var dags för hemfärd.

Väl hemma så visste inte valpen till sig av glädje över att träffa oss igen, man kan ju tro att vi varit borta i evigheter, vilket han säkert tyckte att vi varit. Det är så härligt att mötas av en sådan liten goding när man kommer hem.  Nu är det några timmar kvar av dagen och dags för matlagning och familjesammankomst. Ha en underbar kväll.

Kram Kajsa

Våga prata om psykisk ohälsa

Hej bloggen!

Idag tänkte jag prata om psykisk ohälsa och egna erfarenheter av detta som anhörig. När ett av mina barn gick i nionde klass blev hon en hemmasittare. Vecka efter vecka fick vi meddelanden från skola 24 om ogiltig frånvaro men det var i princip det enda meddelandet vi fick, ingen från skolan hörde i princip av sig, ingen ABIS (Alla Barn i Skolan) drogs trots att kommunens skolor ska göra detta vid hög frånvaro över två veckor. Vi kämpade för att få dottern till skolan men hon var inte där mer än kanske i snitt 1-2 dagar i veckan. I samma veva började hon sticka iväg hemifrån på helgerna trots att vi försökte stoppa henne, vilket inte gick vi fick bara till svar ”försök stoppa mig om ni kan…”

Så fort helgen närmade sig så ökade stressen hos oss föräldrar av förklarliga skäl. Vi visste inte alltid var hon var utan endast om hon var i stan eller någon närliggande ort men hon svarade alltid på sms om att hon var okej. Vi sökte hjälp på BUP i Halmstad och fick en tid där runt jul. En utredning tog vid och vi fick diagnoserna ADHD och GAD (generellt ångestsyndrom). Det var en lättnad att få veta vad som var fel och att det inte var vårt fel… Vi fick gå en Strategiutbildning via BUP och där lärde vi oss mycket som vi sedan har haft nytta av. Detta var under vårterminen i nian och vår dotter hade endast 3-4 godkända betyg som hon skulle söka in på gymnasiet med.

Jag tog kontakt med skolans rektor och ville ha ett möte och planera hennes framtida skolgång och möttes av orden ”jag förstår inte vad det ska leda till men vi kan väl ha ett möte om du vill. Sagt och gjort, vi kom till mötet i god tid och fick sitta och vänta 25 minuter, då gick jag och frågade efter rektorn och en ur personalen gick och hämtade honom i personalrummet! Detta är så fruktansvärt dåligt att inte komma, vet inte om han hoppades på att vi skulle gå igen eller vad det berodde på. När han väl kom gav inte mötet speciellt mycket enligt min mening.

Under denna tiden fick jag vid flertalet tillfällen höra från folk i min omgivning att det är väl bara att sätta ner foten, stoppa henne från att sticka, åka och hämta henne (var vi skulle hämta henne är dock frågan) med mera. Jag gick ner nästan tio kilo under denna tiden och mådde mycket dåligt. Det fanns dock även folk som verkligen stöttade också. En mening som jag tog till mig av sköterskan från BUP som höll i Strategiutbildningen och verkligen gav mig styrka var ”ni känner ert barn bäst, ta ingen skit från andra föräldrar!” Denna enkla mening betydde så oerhört mycket för oss som föräldrar under denna tid för givetvis gjorde vi allt vi kunde för att få skutan på rätt köl!

Skolan tog slut och sommarlovet kom. Det var en stor befrielse att slippa grundskolan och detta sista fruktansvärda år! Studie- och yrkesvägledaren hjälpte oss dock så vi fick träffa personer från kommunen och en rektor och mentor från den skola dottern ville börja på och där kände vi trots allt hopp. Under sommaren fick vi veta att dottern kom in på sin drömutbildning, men inte på det nationella programmet utan det individuella då hon saknade en del betyg. Kände dock att skolan verkligen försökte göra det bra för dottern och se det positiva och hur man kunde hjälpa till istället för att enbart se problemen. Nu skulle vi ta nya tag och se framåt. Dessutom hade vi nu BUP som stöd i bakgrunden vilket kändes riktigt bra. Fortsättning på detta kommer i ett senare inlägg.

Snälla, stötta och var inte för snabba med att döma när någon avviker eller agerar utanför ramarna, det kan finnas en orsak till beteendet. Vi vet inte heller om/hur familjen kämpar för att få stöd och hjälp. Om vi istället för att döma kan vara ödmjuka mot varandra så hjälper det verkligen de som kämpar och det stödet kan betyda allt!

Kram Kajsa

Äntligen kom regnet

Hej bloggen!

I natt kom det ordentligt med regn och Tor dundrade duktigt med sin hammare! Plötsligt blev luften lite lättare att andas. Det har i och för sig varit varmt även idag men lite mer normala grader på termometern. Regnet har kommit och gått. Kan tänka mig att det gläder många bönder även om det kanske är i senaste laget…

Nu har äntligen vår nya säng kommit! Det blev så fint i sovrummet 🙂 Jag köpte gardiner för ett par år sedan som jag glömt bort men hittade i en garderob för ett tag sedan och de passade helt perfekt ihop med de nymålade väggarna och sängen. Nu är det mycket röj kvar och en vända eller två till tippen. Det drar med sig en hel del men det blir så fint och då är det mödan värt.

Dottern blev sjuk i onsdags med feber och ont i kroppen. Inte roligt när vi hade gassande sol och 34 grader varmt! Nu är det min tur med riv i halsen och feber, suck. Det har varit så de sista åren, att en förkylning gör sig påmind i slutet av semestern 😦 Men man får ändå vara glad att det inte kommer när man precis ska börja arbeta efter semestern. Nej nu är det snart sängdags.

Kram Kajsa

 

Underbara helg

Hej bloggen!

Vilken underbar helg det har varit. Igår morse var jag på ett crossfitliknande pass för första gången i mitt liv. Det var otroligt jobbigt men samtidigt oerhört roligt. Det var länge sedan jag tog ut mig så mycket och idag kom träningsvärken som ett brev på posten (när den fortfarande fungerade som den skulle vill säga).

Efter en go dusch och frukost åkte vi iväg och köpte färg till sovrummet, det blev två olika nyanser av grått, därefter åkte vi till en möbelaffär och beställde en ny säng. Det var riktigt länge sedan vi kunde unna oss något så det var verkligen en skön känsla! På kvällen åt vi en god middag och sedan var det valpbus för hela slanten innan sängdags. Dotterns kusin sov över så de hade en mysig tjejkväll 🙂

Idag har sambon målat sovrummet och det blev så himla bra! Det känns helt underbart. Tänk vad lite färg kan åstadkomma! Längtar så tills sängen kommer…

Nu måste jag nog gå och hjälpa dottern med valpen, han är helt enkelt superbusig och hon börjar tappa tålamodet 😉

Hälsningar Kajsa

Halvtid i semestern

God kväll  bloggen!

Nu har det gått två veckor av min fyra veckor långa semester. Det har varit en otroligt varm och solig sommar. Det har inte regnat mer än några millimeter vid enstaka tillfälle. Inte så mycket ork att göra så mycket, det har mest blivit turer till stranden om dagarna med mycket bad. För några dagar sedan drabbades även vi på västkusten av algblomning, det har jag inte varit med om tidigare… vattnet var grumligt och massa små vita centimeterlånga streck i hela vattnet, riktigt äckligt när man tänker på att det är bakterier som kan göra en sjuk. Så det har blivit ett par dagar hemma nu men har inte haft energi till annat än att slappa och läsa, men det är ju inte fy skam det heller!

Imorgon har vi haft vår valp i tre veckor! Han är så otroligt busig men värmen är jobbig för honom. Det är en Pomeranian med mycket päls. Dock har de dubbelpäls så den skyddar mot både värme och kyla. På dagarna ligger han mest och vilar men på kvällarna, oj, oj, oj, då är det liv hos oss minsann 😉 Valptänderna kliar och han biter på det mesta inklusive oss hahaha.

Nej nu är det dags för sängen! Imorgon ska jag prova på ett nytt träningspass, cross fit på gymmet. Har inte riktigt orkat träna på hela sommaren så det kommer nog att bli en utmaning… Vi får se hur mycket träningsvärk jag har efter ett par dagar!

God natt från Kajsa

Värme, torka och hög brandrisk

Hej bloggen!

En mycket varm dag igen. Nu är det torrt så det nästan knastrar när man går på gräsmattan. Bevattningsförbudet har varat hela sommaren. Har aldrig varit med om dess like tidigare! Nu gäller det att vara försiktig. Förutom att det är eldnings- och  grillförbud så finns det en hel del andra faror som lurar…

Idag var vi och handlade och när vi kom körande i en rondell utanför butiken, omgiven av torrt gräs vid vägkanten, ligger det en glödande fimp på vägbanan… Alltså, detta gör mig så arg! Vad tänker folk med??!! Har man helt missat den höga brandrisken och alla härjande skogsbränder i vårt avlånga land?! Förstår man inte att det bara tar några sekunder för elden att flamma upp och utveckla sig till oproportionerlig storlek och vilka förödande konsekvenser det kan få. Nej skärpning! Röker du i bilen så kan du också fimpa i bilen. Tänk också på att inte röka i skogen och slänga fimpar där.

Så det var allt för denna gången. Hoppas att ni alla har och har haft en bra dag oavsett om ni jobbar, har semester är arbetslösa eller sjukskrivna.

Kram från en idag stundtals upprörd Kajsa

Välkommen till min blogg

Livskvalitet

Hej och välkommen till min blogg. Jag är en trebarnsmamma som alltid har varit intresserad av att skriva. Mitt liv har, precis som för många andra, gått upp och ner. Jag har tänkt skriva om saker som ligger mig varmt om hjärtat, som berör och upprör.

I vår familj har vi varit drabbade av såväl fysisk som psykisk ohälsa, det senare ett område som kan kännas tabubelagt men är så viktigt att ventilera på ett konstruktivt sätt. Vi möter alla på olika fördomar och händelser i vår vardag som får oss att stanna upp och tänka till och det är det jag kommer att skriva om blandat med mitt vardagsliv med arbete, hundvalp, familj och allt som hör detta till.

Hoppas att det finns någon där ute som kan ha glädje av min blogg och finna nöje med min text.

Kram Kajsa

Första blogginlägget

Det här är ditt allra första inlägg. Klicka på Redigera-länken om du vill ändra eller ta bort det eller skriv ett nytt inlägg. Om du vill kan du använda det här inlägget till att berätta för dina läsare om varför du startade din blogg och vad du tänker göra med den. Om du behöver hjälp kan du fråga de vänliga personerna på våra supportforum.